Idag hamnade jag på stan och Lagerhaus. Jag är numera 150 spänn fattigare. Men till min stora lycka 40 meter omslagspapper och 60 meter presentsnöre rikare. Jag älskar papper och snören. Det har jag alltid gjort och kommer förmodligen alltid att göra. Tur att det är många som fyller år inom rimlig tid så att jag får prova mina nya juveler!

Jag ska inte säga hatar, eftersom det är ett väldigt starkt ord.

MEN

Jag ogillar starkt decilitermått. Så vad kan en människa egentligen ha emot ett decilitermått? Jag ska försöka förklara. För det första så finns det aldrig i lådan, oftast ligger det använt och skitigt i diskhon. Gärna har måttet dessutom först använts till någon form av vätska och sedan någon torrvara, låt säga grahamsgryn. Dum som man är har man efter användningen struntat i att skölja det förbannade måttet, så grynen har torkat fast. Och de sitter skithårt de envisa jävlarna. Det blir till att diska alltså. Men detta problem kanske skulle kunna avhjälpas om man skaffade fler decilitermått? Detta leder till den andra anledningen att jag inte gillar dom. Det finns inte att köpa ett ensamt vanligt decilitermått utan att man får alla andra småmått med på köpet. För det tredje är det väldigt ofta som man kanske ska ha fem, eller kanske till och med sju deciliter av något. Jag känner hur irritationen växer och växer för varje gång jag fyller måttet, tömmer, fyller, tömmer. Nu kommer jag väl egentligen in på den verkliga anledningen till min nyligen utvecklade aggression mot decilitermåttet. Vi har alltid haft en jättepraktisk genomskinlig gräddshaker med antalet deciliter utmärkt längs kanten. Hur bra som helst! Denna har försvunnit och nu får det stackars decilitermåttet sota för det. Varje gång jag använder decilitermåttet blir jag påmind om hur praktisk gräddshakern var och hur mycket jag saknar den. Men det är väl oftast så med aggression. Det är lätt hänt att den går ut över den som minst förtjänar det...